Frida

Mitt namn är Frida och jag är en glad och sprallig person som gärna umgås med mina vänner. Älskar att vara ute sena sommarkvällar med vänner och familjen. Jag tog nyligen studenten och ska börja jobba sen.

Visste du att om du börjar umgås med mig kommer du inte få en ända tyst prat stund för jag är en väldigt pratglad person.

#MyPStory
Från början trodde jag att jag hade mjäll eller eksem, vi gick besökte läkaren som bad mig börja med mjällschampo. Men varje gång jag duscha fick jag duscha två gånger då klådan bara blev värre, jag som bara var 10 år fick panik och blev jätteledsen för jag inte visste vad som hände med mig. Mamma som också blev orolig försökte lugna mig genom att säga att det säkert var under ”läkningsprocessen”.

Vi höll upp ett tag och hoppades på att det skulle bli bättre. Under denna tiden var jag inte öppen med mina problem i skolan och därför började många i skolan prata illa om mig bakom min rygg. Jag fick höra att jag var äcklig, speciellt när jag kliade mig och det landade fjäll på min tröja.

Vi fick tips om en läkare som skulle vara väldigt kunnig inom hudsjukdomar och bokade genast en tid hos henne. Jag fick direkt diagnos psoriasis och kände en lättnad över att få en bra behandling som skulle ta bort mina problem men framförallt slippa klådan. Läkaren visar mig en kräm som hon vill smörja i min hårbotten på plats, den var väldigt fet och jag tänkte att jag inte vill visa mig med fettigt hår. Hon skrev även ut kortisonlösning till mig, som jag använde. Minns det så väl hur den svedan nästan gav mig huvudvärk, det kändes som att pressa citronsaft i ett öppet sår. Jag hade väldigt sårig hårbotten och kämpade med smärtan av kortisonbehandling varje kväll, jag var så motiverad och ville göra allt för att bli bättre.

Även fast jag hade fått en diagnos så var jag inte så öppen med att prata om det eftersom att kunskapen på skolan var så liten om psoriasis så kände jag inte att jag kunde vända mig till skolsystern. De enda jag berättade för var min mentor och min bästa vän. Månaderna gick och jag kände att jag fortfarande hade fått för lite information om sjukdomen och behandlingar. Vi började fråga släktingar om tips och råd och jag testade det mesta, allt från matolja i hårbotten till you name it då jag hade ett mål i sikte som var att bli symptomfri.

Jag fick en ny läkare för att få bättre hjälp men som dessvärre erbjöd behandlingar som jag fick hos min tidigare läkare. Men jag testade även den och efter ett tag bokade jag tid hos läkaren och berättade att inget funkar längre och att vi måste testa något nytt nu då psoriasisen är värre. Jag berättade att jag ville testa en klimatvårdsresa men blev direkt nekad, så jag tog saken i egna händer och åkte till Thailand med min mamma.

När vi kom hem så bokade vi ny tid hos läkaren som nu ville att jag skulle börja med en tablettbehandling, jag tackade ja och började med en gång. Efter 3 månade gick jag tillbaka till läkaren och berättade att det inte ger en bra effekt och önskade byta behandling. Läkaren sa då att vi behöver höja dosen på den behandling jag stod på. Och så höll det på ett bra tag. Jag gick tillbaka och uttryckte mitt missnöje och läkaren fortsatte höja min dos.

Till slut fick jag nog då behandlingen bidrog till att min blindtarm sprack, jag avslutade min behandling själv och gick tillbaka till läkaren och berättade att jag har slutat och vägrar fortsätta och vill ha en ny behandling. Då fick jag en kräm som funkade jättebra och som jag fortfarande använder.

När jag skulle börja gymnasiet blev jag trött på att alla i skolan talade illa om mig, en dag fick jag även där nog. Jag vände mig till eleverna när dem talade illa om mig och sa ”vill ni veta en sak?”, ”Jag har psoriasis”. Helt plötsligt var det inte lika kul att att prata illa om mig och jag började berätta om min sjukdom i skolan. Jag fick jättemycket komplimanger från elever att jag är stark och modig som vågade berätta om min sjukdom på nationella proven.

Idag vågar jag stå på mina ben och visa mina fläckar betydlig mer än vad jag gjorde för fyra- fem år sedan. Skulle jag höra någon säga något illa om mig blir jag snarare arg och irriterad på att dem som pratar om min sjukdom utan att veta vad psoriasis är. Då hade jag önskat att de kommit fram till mig och frågat vad min sjukdom betyder och innebär, för jag tycker inte det är jobbigt. Jag tycker bara att det är kul för jag är den enda i hela världen som kan mest om Fridas sjukdom, för det är min sjukdom och inte dem som lyssnars sjukdom.
Ingen annan vet hur mitt liv tillsammans med psoriasis är, bara jag.

Jag är ambassadör för att jag vill öka kunskapen om sjukdomen. Jag vill att fler ska veta vad sjukdomen innebär. Sedan vill jag även att vi blir lite fler unga som går ihop i mitt landsting, Skåne. Så om du bor i Skåne och vill träffas och prata eller hitta på något kul så kan du kontakta mig.

 

 

 

Snabba Fakta
Ålder: 19
Bostadsort: Halmstad
Sjukdom: Psoriasis
Följ mej:
Frida tipsar

Det jag vill tipsa alla unga som lever med psoriasis och eller psoriasisartrit är att våga vara dig själv. För ingen annan vet hur sjukdomen får dig att må. Sedan vill jag även tipsa om att aldrig ge upp i din kontakt med vården. Våga kämpa, våga säga ifrån och våga ställa krav. Det är din rättighet och glöm aldrig att läkaren arbetar för dig och för att du ska må bra. Om jag vågar säga ifrån till min läkare och om jag vågar konfrontera eleverna i skolan som talade illa om mig så vågar definitivt du!