Visste du att… ett av mina största intressen är att resa? Jag älskar att upptäcka världen, varmt klimat och att bara njuta utan några måsten! Efter gymnasiet har jag flera planerade resor, som jag verkligen ser fram emot!
#MyPStory Jag har haft psoriasis sen 2010 ungefär, och fick mitt värsta skov 2013, när jag var 14 år gammal. Den har påverkat mig otroligt mycket. Jag har behövt arbeta konstant med min självkänsla, som stundtals har varit nästintill obefintlig. På grund av det har jag undvikit en del sociala sammanhang och haft täckande kläder, istället för sådant jag velat ha på mig egentligen. Det har påverkat min skolgång då jag har stressat väldigt mycket på grund av psoriasisen, som om tonåren i sig inte var stressiga nog.
Med åren har det blivit bättre, jag har genom Ung med Psoriasis träffat andra jämnåriga i samma sits, och fått vänner som betyder så otroligt mycket för mig. Klimatvården är en av de bästa sakerna som hänt mig. Jag är mer öppen med min psoriasis nu, och försöker fokusera på det positiva, hur stark jag har blivit och alla fina människor jag lärt känna på grund av min psoriasis. Anledningen till att jag blivit mer öppen med min psoriasis är att jag mött andra i samma situation och insett att det inte är något att skämmas över. Det jag gjort är att jag börjat prata om den, först med familj, sen vänner och till slut även bekanta.
Jag är ambassadör för att jag vill hjälpa de unga som blir negativt påverkade av sin psoriasis. Jag har själv varit i den sitsen och vet hur svårt det är, men vet också att det blir bättre! Jag hoppas att jag genom att berätta min historia ska kunna hjälpa andra unga psoriatiker att inte känna sig ensamma och nedstämda.
Till en början kan det vara skönt att bara prata med familjen och nära vänner om det. Och efter det börja prata med bekanta och visa det på sociala medier. Om det verkligen känns omöjligt att börja bli mer öppen kring psoriasisen, för att det kanske känns skamligt, så tipsar jag dessutom om att träffa en kurator/psykolog för att kunna få hjälp med det. Själv gick jag hos en kurator ett tag som hjälpte mig en bit på vägen till att bli mer öppen kring min psoriasis och att acceptera den. Det hjälper i längden.
Visste du att… Jag älskar att resa och träffa nya människor.
#MyPStory Jag fick Psoriasis när jag var 9 år gammal då det utlöstes av att jag själv blonderade håret och ungefär för drygt 1 år sedan fick jag även Psoriasisartrit. Detta kom och hade en stor inverkan i mitt liv när det tillslut spred sig över hela kroppen. Jag valde att gå i kläder som täckte prickarna och gjorde allt för att det inte skulle synas i hårbotten. Detta ledde till kränkande kommentarer som då gjorde mig svagare men nu nio år senare gjort mig till den jag är idag.
Jag kunde inte göra något med händerna eftersom värken var så extrem. Hos den läkaren jag hade just då konstaterades det rätt snabbt att det var artrit när jag beskrev symtomen och efter undersökningar. Det jobbigaste för mig var att få beskedet att jag hade fått psoriasis när jag var så pass ung och inte hade några kunskaper kring sjukdomen till skillnad mot artrit, något jag hade kunskap om och jag visste att det var något som kunde uppstå i samband med psoriasisen.
Jobbigt att folk tittade snett De negativa kommentarerna som uppstod var när jag hade som mest psoriasis och det var omöjligt att dölja. Det kunde vara allt från hur äcklig man var och att folk valde att backa ett steg och tog föregivet att det var något som smittade. Folk tittade snett istället för att fråga vad det var. Detta kunde vara både från vänner som då heller inte hade någon kunskap eller blickar man fick på allmänna platser så som ett köpcentrum. Detta var extremt jobbigt och gjorde att jag gömde mig mer och mer, försökte dölja allt så gott som möjligt.
2015 åkte jag på min första resa tillsammans med ung med psoriasis vilket är det absolut fantastiska jag har gjort. När jag fick chansen att träffa andra i samma situation och öppna upp sig stärktes min självkänsla något otroligt. Det var så nyttigt och skönt att veta att man inte är ensam. Efter de tre veckorna kom jag hem som en starkare tjej. Det är viktigt att våga prata om sin sjukdom, våga visa den och hålla huvudet högt hela vägen igenom de stunderna när det är som jobbigast.
Jag är ambassadör jag valde att bli ambassadör för att sprida vidare min kunskap och förhoppningsvis vara som ett stöd för dem som är i den situationen jag var i för nio år sedan där man känner sig ensam och inte har någon att dela sina känslor med.